tisdag 27 januari 2009
Dagens bild
fredag 23 januari 2009
Fas #2 har inletts
onsdag 3 december 2008
Kort om klippbilder
måndag 1 december 2008
Synkens do´s and don´ts
Enormt många teve program som du tittar på, består i grund och botten av en enda bildlagd synk med ett antal karaktärer. Inget mer, inget mindre. Synkens kvalité är med andra ord mycket viktig för kvalitén på hela programmet. Det finns ett antal sätt att producera den här sortens synk driven reality. Det vanligaste är att man filmar karaktärerna i deras naturliga men ofta iscensatta miljö. Inslagsproducenten iakttar här noggrant allt som händer och antecknar saker som kan komma att bli bra synkfrågor. När en för programmet spännande episod utspelat sig färdigt sliter man in sitt offer i synkmiljön. ”Hur kändes det när Stefan berättade att han hånglat med Mia, och då får du gärna börja med att säga, när jag fick reda på att Stefan och Mia hade hånglat så kände jag…osv”. Detta är ett tydligt bruksexempel på hur en synkfråga kan låta. Man kan inte nog många gånger påpeka hur viktigt det är att frågan måste vävas in i svaret för att det skall fungera. Om man till exempel frågar, hur kändes det när du fick reda på att Stefan och Mia hade hånglat, och får svaret, Skitäckligt såklart, varpå man klipper bort frågan så förstår ju inte tittaren ett dyft av vad det är som är skitäckligt. Tänk istället att svaret skall fungera som en berättarröst som ligger ovanpå bilder av Offret som sitter i förgrunden och ser lite sorgsen ut. När skärpan långsamt flyttas ser man att Stefan och Mia sitter och pratar under skratt och fniss i en soffa lite längre bort. Du måste alltid veta vad du i din vildaste fantasi skulle vilja att ditt offer, din berättarröst sa. Först då kan du styra dina frågor och korrigera svaren så att de kommer i närheten av din vision.
Människor reagerar olika när man sätter dom framför en kamera och slänger ett antal starka lampor i ansiktet på dom. Stöddiga pratkvarnar förvandlas till tunghäftade mongon med flackande blick och introverta blygisar exploderar i ett vulkanutbrott av makalösa sägningar. Det finns ingen erkänd metod att i förväg ta reda på hur ett offer kommer att reagera, dom kan verka coolare än en mentolcigarett enda fram till att du ber din fotograf att trycka på rec. Sekunden senare undrar du hur samme person kan ha problem med att uttala sitt namn utan att avbryta sig själv med egenregi och tvångsmässiga bedömningar av den egna prestationen. Detta, vill jag påstå är det vanligaste problemet när man sätter en teveoskuld framför kameran. Eftersom dom omöjligt kan veta vad som förväntas av dom är det gynnsamt att hålla dom fullkomligt i mörkret när det gäller dina förväntningar. Jag gjorde en gång misstaget att låta en person jag skulle synka ta del av mina tankar och förväntningar på det kommande materialet. Min intention var att få henne att slappna av i vetskapen om vad som skulle pratas om och vilka bitar av de samtalen som skulle komma att driva handlingen framåt. Resultatet blev ödesdigert nog en total låsning och ett sorgligt försök från mitt offer att säga dom sakerna som hon visste att jag ville ha. Istället för att lyssna öppet på frågan och svara reflekterande blir resultatet att man lyssnar efter vilken preparerad information som bäst passar ihop med det som efterfrågas. Det krävs ett riktigt skickligt skådespelarproffs för att klara av att leverera något sådant med trovärdigt resultat och sådana har dom flesta produktioner inte råd med. Det är därför det kallas reality och det är därför du aldrig någonsin skall rucka på den ovisshet som är verklighetens mest vitala fundament.
tisdag 25 november 2008
Frilansarens förbannelse
Som du säkert förstår vid det här laget så är det ofta en stressig och ångestladdad situation att befinna sig i. Få media arbetare har råd att gå en månad utan att kunna skicka en faktura så det gäller att försöka bli knuten till ett nytt projekt så fort man jobbat klart med något. Michael Porseryd, vice koncernchef och operativ chef för alla bolagen i Metronomekoncernen, uttryckte när jag intervjuade honom en fascination för frilansarens inställning. ”I vår bransch räcker det inte med att erbjuda fast anställning. Ibland är det just det som folk vill undvika och på så sätt skiljer sig arbetsklimatet radikalt mot andra industrier”.
Det är med andra ord en unik och synnerligen spännande situation att kasta sig in i. Ha bara i åtanke att detta system även medför en rad ganska irriterande, frustrerande och stundtals idiotiska biverkningar.
Här följer en sammanställning.
Hamstersyndromet
Eftersom alla dina kollegor kommer att göra allt för att framstå som den mest kompetenta och oumbärliga personen i omlopp så gäller djungelns lag. Ingen, utom möjligtvis någon högt uppsatt som verkligen tror på dig, kommer att bjuda på sina erfarenheter, insikter, kontakter eller kunskaper. Du är ensam med dina problem och dina gåtor. Alla hamstrar tills det är dags för möte med viktiga, inflytelserika beslutsfattare av något slag och först då droppar man sin expertis och sin erfarenhetsbaserade visdom för att man skall framstå som värdefullare än alla andra vid bordet. Inte skulle du vilja ge bort det möjligheten genom att slösa bort alla dina raketer på dina medarbetare så att dom kunde få idéer som dom berättade för chefen? Då skulle ju säkert dom och inte du få förfrågan att göra nästa projekt eller nästa säsong. Det här beteendet får ju den konsekvensen att samarbeten går trögt, kommunikation blir dålig, synergieffekter uteblir och stämningen blir ogästvänligt paranoid. Är det någon som tror att det ovan beskrivna scenariot är en bra grogrund för utveckling och resultat?
Delaysyndromet
Jippie! Du har fått ett välbetalt jobb på en spännande produktion efter en tid av tom plånbok och tummrullande. Livet leker. Trist bara att du trots detta måste leva som en lodis i två månader på grund av delaysyndromet. Som frilansare är du först efter att du jobbat i en månad berättigad att skicka en faktura till din uppdragsgivare. Din uppdragsgivare har med största sannolikhet fått dig att skriva på ett kontrakt där det står att det tar trettio dagar att betala ut några pengar från och med datum för erhållen faktura. Resten kan du räkna ut. Trots att du glider runt och förväntas vara en hal och skön mediestekare med ansvar och pondus så är du fattigare än en finnig student. Något som din naturliga instinkt försöker få dig att dölja. Har du väl kommit i kapp det här syndromet och dina jobb krokar på varandra direkt så har du inga problem alls. Men, så fort det är en lucka på en månad som äter upp dina besparingar så har du en 60 dagar lång uppstart framför dig igen innan du åter får stoppa gröna lappar i fickorna. Det är en lång tid. Andra branscher med mycket småentreprenörer löser det här problemet genom att späda ut uppdragen med svartjobb som ger omedelbar betalning och lyckas därmed motverka delay-effekten. Hittills har jag aldrig sprungit på så mycket som en svart krona i mediebranschen.
Otrygghetssyndromet
Ganska krasst skulle man kunna säga att livet som frilansare bjuder på lika delar skit och hallon kola. Ibland känns det mäktigt att vara sitt eget företag men ganska ofta frågar jag mig varför och om det verkligen är värt det. All den trygghet som socialdemokratin under 1900talet förhandlat och reformerat fram åt sina arbetare blir som bortblåst i samma sekund som du blir med F-skattesedel. Ingen arbetslöshetskassa, ingen semester, ingen betald sjukdomsfrånvaro eller några förmåner över huvud taget. Givetvis kan du skaffa dig det mesta av detta om du jobbar heltid med att sätta dig in i snåriga och synnerligen bajsnödiga byråkratiska blanketträsk. Problemet är bara att du inte hinner göra ditt andra jobb då, med följden att ditt företag går åt helvete. Som du förstår är detta ett loose loose senario. Antingen avnjuta samhällets varma skyddsnät och vårdande barm men inte hinna jobba, eller jobba som ett djur mer vetskapen att man är rökt om man blir utan uppdrag eller råkar bli sjuk. Låt dig för all del inte avskräckas, så länge du jobbar, lyckas och håller dig frisk så är det toppen att vara frilans. Tills du får revision.
torsdag 20 november 2008
Kommande rubriker
söndag 16 november 2008
Jobba när du inte jobbar!
fredag 14 november 2008
Tidsbristens psykologi
Alla har inte tid att blogga lika mycket som min goda kamrat Isabella Löwengrip. Sannerligen inte jag och det grämer mig periodvis något fruktansvärt. Jag pratade med Isabella, när vi sågs här om dagen i samband med en teve inspelning, om att det måste kännas angstigt att inse att man, från att ha gjort något otvingat som man tycker är kul, helt plötsligt MÅSTE blogga för annars blir folk besvikna och affärerna sviker. Ett mer påtagligt exempel på när hobbyn blir arbete kan jag inte komma på. Nu handlar inte den här bloggen om bloggar egentligen utan om att göra karriär inom media. I Bellas fall är det i och för sig en ganska väsentlig del av hennes mediakarriär så helt ovidkommande är det inte. Precis på det sätt som jag upplever att jag inte har tid att underhålla den här bloggen tillräkligt mycket, precis så upplever vi hela våra liv att det är något som vi inte hinner med riktigt. Känner ni igen det. Jag brukar dela in de saker jag inte känner att jag hinner med i två kategorier. Roliga saker som jag inte har tid till och tråkiga saker som jag inte har tid till. De tråkiga är jobbigast så klart. Här handlar det ju om att inte tveka utan bara göra. Rensa hjärnan från allt annat och gå in totalt i vad du gör. Ofta är det ju på bekostnad av något som vi hellre skulle vilja ägna oss åt som vi gör tråkiga saker. Då brukar jag tänka det är en lyx att ha en massa roliga saker som ligger och väntar på en. Jag säger till min fru att vi är lyckligt lottade som har så många roliga saker att se fram emot att vi inte hinner med allt skoj. Mediabranschen i den form som jag lärt känna bjuder på en bizarr mix av känslan av att vara överflödig och uttråkad och sekunden senare dränkt i arbete, ansvar och bekräftelse. Det är väldigt uttömmande för psyket att kastas mellan dessa ytterligheter hela tiden. Man blir tröttare av det än att leverera på topp hela tiden tror jag. Det behövs alltså metoder för att lära sig att hantera detta och i den bästa av världar, lära sig att hela tiden leverera på topp, även om det inte finns något att leverera. Detta skall jag återkomma till i nästa inlägg.
lördag 1 november 2008
Njuta livets goda
Här kommer en liten annons för er som varit och snokat på Kromkorven men ännu inte riktigt uppmanat orken att sätta tänderna i den periodvis hisnande läsningen. Du behöver inte vara särskillt intresserad av något annat än att komma vidare i livet för att uppskatta den här bloggen. De tips och tankar som presenteras går enkelt att applicera på stora delar av våra liv då mycket ju i slutänden handlar om att kommunicera. Jag föreslår att du går tillbaka till det första inlägget, sätter läpparna runt en kopp nybrygt, ekologiskt kaffe och börjar söka dig in i sanningarnas tempel. Vill du dessutom röka en cigarr kan jag rekomendera en liten davidoff som säljs i Sture gallerians tobak för 44 sek. Säg att du vill ha den som jag brukar köpa så vet damerna bakom disken. Har du ingen möjlighet att röra dig fritt med din dator medans du läser, fikar och röker så kan jag tipsa om en liten micro dator från LG som just nu ingår om man knyter upp sig på Telia trådlöst bredband i 24 månader. Ingenting står nu längre mellan dig och den livskvalité som du förtjänar. Go grab it!
tisdag 28 oktober 2008
Kaffets betydelse
En rykande kopp kaffe
Kaffe är en av de viktigaste verktygen på ett produktionskontor. Kolla alltid vad det är för kaffe dom serverar när du kommer till en potential arbetsplats. Är kaffet bra är sannolikt även stämningen OK. Här kommer n kort sammanfattning av den rådande situationen utifrån min, ytterst personliga smak.
1. Meter - både utsökt bryggkaffe och en maskin som gör fungerande fin kaffe till dom som gillar det.
2. Baluba- bra brygg men bara enkelbryggare. Ofta slut. Finfin finkaffeapparat. Tillgång till kakor.
3. Strix - Klassisk maskin som gör allt. Hyfsat kaffe och bra köks häng.
4. Münchenbryggeriet - Här ligger TV3, TV6 och Ztv mm. MTG med andra ord. Gräsligt kaffe från en gräslig automat. Mycket cost control i väggarna här men det får vi återkomma till en annan gång.