Kaffets betydelse

En rykande kopp kaffe

Kaffe är en av de viktigaste verktygen på ett produktionskontor. Kolla alltid vad det är för kaffe dom serverar när du kommer till en potential arbetsplats. Är kaffet bra är sannolikt även stämningen OK. Här kommer n kort sammanfattning av den rådande situationen utifrån min, ytterst personliga smak.
1. Meter - både utsökt bryggkaffe och en maskin som gör fungerande fin kaffe till dom som gillar det.
2. Baluba- bra brygg men bara enkelbryggare. Ofta slut. Finfin finkaffeapparat. Tillgång till kakor.
3. Strix - Klassisk maskin som gör allt. Hyfsat kaffe och bra köks häng.
4. Münchenbryggeriet - Här ligger TV3, TV6 och Ztv mm. MTG med andra ord. Gräsligt kaffe från en gräslig automat. Mycket cost control i väggarna här men det får vi återkomma till en annan gång.

Fota fota fota!

Mikkey Dee of MÖTORHEAD at Berns salonger STHLM

Det här är ett tipps som är kort men viktigt. Du vill göra karriär inom media. Så långt är vi överens. Tippset kommer här: Skaffa en bra kamera, gör det till din första riktiga investering, och fota allt coolt som du råkar få hänga med på. Bete dig som ett proffs, fråga ibland om det är OK att ta stillbilder som ett komplement till något annat. Oftast kan du dock bara köra på. Om du tydligt etablerar att du är en kameraperson som använder kameran som ett arbetsredskap till gud vet vad så kommer artister och folk i allmänhet sluta lägga märke till att du fotar allt. Hur ska detta kunna hjälpa dig i din karriär kanske du tänker. Faan, när jag tänker efter så kan jag inte riktigt speca vad den stora uspen består i. (USP = Uniqe selling point = uttryck som används flitigt i bland annat mediabranschen). Jag antar att det är min intution som säger mig att detta är bra. Detta blir därför ett råd till i samma avsnitt. Lita alltid på din intution. Din första känsla är nästan alltid rätt.

Den jag älskar älskar jag

Här kommer ett särdeles spontant inlägg på grund av bilden ni ser framför er. Den föreställer en så kallad whiteboard i ett av de större mötesrummen på produktionsbolaget Meter film och television AB som bland annat producerar IDOL. Någon har gjort det som jag på många sätt har för avsikt att göra med den här bloggen (som skall bli en bok), nämligen krafsa ned receptet på framgång en gång för alla. Hur skapar man succé i tevebranschen? Någon glömde sudda och nu sitter vi här med svaret framför oss som en medial pandoralåda. Bilden är ju en smula otydlig så jag betar igenom betydelsen av det vi kan se framför oss.
Inringat och understruket i överkant ser vi rubriken. Hur gör man TV. Detta är frågan. Sedan radar vi upp svaret i listform. "Casting - Ska va bra". Casting är namnet för en ganska absurd sport som går ut på att man ska stå med fiskespö på land och sikta på olika saker med draget. Det är också benämningen på att värva deltagare till ett teveprogram. Hitta rätt karaktärer eller skådespelare till det som skall spelas in. Sedan kommer "förproduktion - före själva produktionen". Meningen i sig är ju ungefär lika kaka på kakig som Sannes gamla danska hitlåt "den jeg elskar, elskar jeg!" Vi förstog första gången så att säga. Det mesta som kan rubriceras som solitt tevekneg döljs dock inom denna term så det är inget man kan hoppa över. "Inspelning - Nu kör vi". Det syns dåligt på grund av den reflekterande blixten men så står det. Jag tolkar detta som ett sätt att peppa samtidigt som det ju otvivelakigt handlar om en förklädd varning. När produktionen väl sätter igång är det åt helvete för sent att försöka ändra på något. "Efterbearbetning - I redigering". Här ska de hittills oåterkallerliga misstagen putsas bort av en nikotinspäckad redigerare. Folk från olika intresseläger skola komma in och hänga över stackarens axel och säga motsägelsefulla saker till snuset är slut. "Personal - rätt man på rätt plats." Detta är väl egentligen lite av en självklarhet i de flesta branscher, så även i the making of teve-succé. "Budget - tänk plånbok." Redan på denna introduktionsnivå etablerar man alltså det som kromkorven många gånger tagit upp, "det finns aldrig någon budget!" Jag utgår ifrån att denna whiteboard har använts av någon som haft på dagordningen att briefa några prao-elever som aldrig satt foten i en teveproduktion. Det är skrämmande att man redan här börjar prata plånbok som om man ville plantera ett dåligt förhandlingsläge om de mot förmodan skulle komma tillbaka och söka jobb i framtiden. Den sista och mycket kryptiska ingrediensen "övriga frågor" måste vi anta står för allt det där som ingen människa riktigt kan ta på. Kemin, magin, slumpen, turen, vansinnet och skitkorvsputsningens kvalité i alla led av produktionen. Självklart stod det inte "efterbearbetning - bajskorven putsas till krom". Praoeleverna hade fått för konstiga tankar i sina förväntansfulla skallar. Dom hade precis lärt sig hur man skapar succé inom mediabranschen men blivit snuvade på den viktigaste pusselbiten. Konsten att putsa en bajskorv blank. Låt oss innerligt hoppas att dom är trogna läsare av denna blogg som skall bli en bok.

Onepager....forts.

Marcus Frendberg. Det var namnet!

En onepager är precis vad det låter som, en enkel A4 som beskriver ett teveformat. Man utgår här från att de tevechefer som skall köpa det du vill sälja är otåliga och bortskämda med fantastiska format. Har du inte förklarat på ett huj hur bra ditt format är och varför det kommer att få kanalens potensiella tittare att tejpa fast sig själva i tevesoffan så somnar cheferna eller trycker på en knapp till en fallucka eller, hemska tanke, slår på en gong gong så att du måste ge upp. Inget av dessa exempel kommer ju inträffa även om det skulle vara roligt. Men, korthet och koncishet är som i alla branscher ett plus. Det finns en klassisk historia om en av Hollywoods bästa "pitchare" genom tiderna. Det sägs att han gick in till en stor filmbolagsdirektör med ett unket manus till en skräckfilm om en mördarhund och att han lyckades snacka sig till ett multimiljon kontrakt med en enda strof, It's like Jaws, on paws! Filmen, hävdade han, var som kassasuccén "hajen" fast med tassar. Att detta snille använde den billigaste sortens bildspråk och ett inte särskillt kreativt rim är nog ingen slump. Att använda värden och bilder som människor kan ta till sig är ett prima sätt att få dom att se det som du ser. Det finns aldrig någon anledning att krångla till någonting bara för att det skall vara annorlunda. En mycket vanlig teveskada är att man tror att tittarna enbart efterfrågar saker som dom aldrig har sett tidigare. Därför så strävar man konsekvent efter att förnya och förnya och förnya. Jag tror att man ibland skall försöka förbise sin iver att fräscha upp allting. Jag tror att folk ibland tycker att det är skönt att känna igen något som dom vet att dom tycker om, som dom inte behöver skapa sig en ny uppfattning om. Dom kan bara luta sig tillbaka i soffan och njuta av att bli underhållna. Lasse Berghagen sjunger Teddy Björnen Fredriksson. En gång till. Varför inte.

Hur blir ett program beställt?

Jag pratade med min fru som av naturliga orsaker är ganska insatt i detta skrivprojekt men som aldrig själv arbetat i mediabranschen. Hon berättade att hon fortfarande inte riktigt förstod hur det går till när ett teveprogram blir beställt. Jag flikar därför in även er kära läsare och försöker reda ut begreppen en gång för alla.
Inledningsvis, programformat är något fruktansvärt luddigt men det finns några nyckelspelare och alternativa tillvägagångssätt när ett programformat förvandlas till teve.
Kanalen är den tveklöst mäktigaste faktorn. Dom har fullkomlig vetorätt när det kommer till vad som skall släppas in i tablån och varför. Dom har en sak för ögonen. Pengar. Det optimala programmet skall, som jag redan varit inne på, attrahera så många som det bara går av kanalens förnämsta tittare. Alltså inte vilka tittare som helst utan de tittare som annonsörerna vill nå med sitt budskap. Här kan du, om du inte redan känner till, det läsa unga, köpstarka och konsumtionsfixerade människor. Det finns även ett kriterium till. Annonsörerna måste vilja bli associerade med programmet. Under BIG BROTHERs storhetsdagar var tittningen hysterisk. Varje kanals dröm kan man tro. Dessvärre visade det sig att många annonsörer, duschkabiner, sängar och lättöl för att nämna några, inte ville synas i ett sammanhang där puckon runkade i duschen, guppade under täcket och hällde öl på packade brudars silikonbröst. Tittarna kan vara hur många dom vill men dom är inte värda koskit för kanalen om dom inte går att sälja reklam på. Kanalen vill alltså ha ett program som står för sunda värderingar och en klanderfri moral och som attraherar såväl varumärken som enorma summor tittare. Kan du ur arslet på en stork dra fram tio program som motsvarar detta och som sänts i någon av de kommersiella kanalerna de senaste fem åren ska du få en flaska pommac av mig.
När vi nu konstaterat vad kanalen vill ha kan vi titta på hur dom brukar bära sig åt för att få det. Kikar vi på dom mest uppenbara formaten som faktiskt motsvarar kanalens våtaste önskningar så handlar det mycket ofta om utländska format som köpts in för saftiga pengar. Ett exempel som är aktuellt i skrivande stund heter Dancing on ice, eller stjärnor på is som den svenska produktionen kommit att kallas. Formatet har funnits i England i närmare tio år och vaskats runt i Sverige nästan lika länge. TV4 köpte ganska tidigt rätten att låta producera en svensk version varpå man kontaktade alla stora produktionsbolag med en tydlig förfrågan. Vem av er kan göra det här programmet bäst och med mest lönsamhet. Vid den här tiden jobbade jag på STRIX utvecklingsavdelning och satt med i ett antal möten som rörde programmet. Snacket gick i vida termer om hur man skulle hitta på något som de andra bolagen inte hade tänkt på. Skulle man ha Lotta Engberg som programledare och skulle hon i så fall backas upp av rigorösa mängder pyroteknik. Tydligen satt alla andra bolag på liknande sätt och gaggade om oegentligheter för det tog mer än tre år innan TV4 tog sig för att välja någon. Uppdraget gick till Meter film & television. Troligtvis var det inte för att Meter trollade med knäna och kryddade förlagan som dom fick förtroendet utan istället för att dom med andra produktioner som till exempel IDOL visat att dom har kapacitet att lägga en snygg finish på något som redan bevisligen fungerar.
Ibland är kanalerna inte lika detaljerade i sina beställningar som i fallet med Stjärnor på is. Istället kan det hända att ett mail går ut till de olika produktionsbolagens utvecklingsavdelningar med vagare instruktioner i stil med att TV3 vill ha ett datingprogram i hösttablån. Sedan får dom som vill skriva ett dating-format och försöka övertala kanalen om att just deras program är vad kanalen behöver.
Det sista alternativet består i att programutvecklarna på eget initiativ anhåller om att få komma till kanalen på en pitch. Med sig har dessa jumpaskoprydda män, för dom är oftast män, och har sneakers, en så kallad one pager. En one pager består av en A4 som skall beskriva allt som kan behöva beskrivas. Mer om detta i nästa inlägg!

Kontroll

Oundvikligen kommer du under din klättring uppåt i mediahierarkin att springa på oräkneliga personer som enkelt kan diagnostiseras kontrollfreak. Problemet är att dessa personer har en obehaglig tendens att vara samma personer som sitter och beslutar om precis allt som rör ditt projekt eller din produktion. Av detta kan vi genast dra ett antal slutsatser. Att vara besatt av att ha kontroll över minsta lilla detalj eller att ha ett starkt kontrollbehov är ett naturlig karriärsverktyg. Det finns en regel som säger att om man hela tiden gör anspråk på större ansvar och djupare engagemang så får man också det. Det bidrar ju naturligtvis också till den allmänna fliten i utförandet av arbetet vad än det må vara vilket även det skulle kunna förklara varför kontrollmänniskor oftare än andra hamnar i beslutsfattande ställning. För eller senare. Dom har nog förmodligen bättre koll på fasta värden än andra vilket inte på något sätt betyder att dom har dom bästa idéerna. Med fasta värden menar jag allting som en mänsklig hjärna kan lära sig att hantera utan att själv behöva skapa något nytt. Utan att ha riktig koll själv gissar jag att dessa funktioner sitter i höger hjärnhalva. Det kan ni googla om ni tycker att det är viktigt.
Ett kontrollbehov är som ju själva ordet antyder ett upplevt behov. Om behovet inte uppfylls bildas frustration och obehag. Lite som kaffe fast med fler bottnar. Vi lever ständigt omringade av kontrollmissbrukare i vår vardag. Både privat och professionellt. Oftast uppstår inga problem. Ett av undantagen är i en kreativ process där du är kreatör och kontrollgangstern lika kreativ som en back läskedryck. Om du jobbar sida vid sida med läskbacken kommer du, i synnerhet efter att ha läst kromkorven, att kunna manövrera ut personen. Är läskbacken däremot i beslutsfattande ställning ovanför dig blir det genast lite tuffare.
Kontrollbehov bygger i grund och botten på osäkerhet. Det är alltså inte aktuellt att försöka smickra någon med att dom har ett grymt kontrollbehov trots den uppenbara framgångsfaktorn. Det du måste göra är att signalera att du har insett att löpande uppdateringar och kontinuerliga avstämningar är uppskattade. Du kan i regel undvika konfrontationer om du smeker medhårs, rullar över på rygg och spelar snäll hund. Samtidigt vill ju du förverkliga dig själv och pröva dina vingar. Det gäller här att släppa in kontrollfreaket i kontrollrummet av din hjärna. Det låter flummigt. Du sätter personen vid spakarna till den galna maskin som är din kreativitet och säger ”Look what this baby can do!”
Det finns så vitt jag vet inget vettigare sätt att beskriva metoden. Släpp in de andra och visa tydligt vad du är kapabel till. Låt sedan de som jobbar med att ta beslut ta besluten och gräm dig inte om dom tar ett pissdåligt beslut. Du har inget att förlora på att överleverera så länge du visar att du kan anpassa din nivå till de satta förutsättningarna. I början av ett projekt är det märkligt nog bra att spruta ur sig idéer och kreativt nytänk men en bit in så händer det något. Svångremmar dras åt, budgetar uppdagas, exekutiva producenter blir nervösa och helt plötsligt är det känslan för hur man polerar upp lystern en gnutta på förra säsongens säkra kort som är hårdvaluta. Detta beror ju uteslutande på att det inte finns någon säljkultur i produktionsledet av mediabranschen. Lika säljtekniskt virtuosa som mediasäljarna är, lika primitiva är utvecklarna, producenterna, projektledarna, och cheferna som skall få produkten tillverkad. Du som är trogen läsare av kromkorven vet ju redan varför det förhåller sig på detta vis. Säljarna är stjärnorna som det investeras pengar i därför att det är dom som genererar de stora inkomsterna. Lustigt nog ses inte alla som på ett eller annat sätt säljer idéer som säljare. När ett program är beställt och kanalen har tryckt på knappen så följs ju detta av en ofta lång och utdragen process som består i att producera det hela. Här krävs gigantiska mängder säljteknisk kommunikation som ofta inte finns. Under min tid på STRIX programutveckling skickades jag ut till kanalerna på så kallade pitchar. En pitch är när man rent krasst försöker sälja ett teveformat till en kanal. En sådan affär är värd allt från ett par hundra tusen till flera miljoner. Ändå har dom som utför pitchar sällan någon formell säljträning i ryggen alls. Ingen annan bransch kan stoltsera med en lika ignorant och ineffektiv approach till säljteknik.

Faddergalan

Jodå! Det flyter på vill jag lova. Det här bör betraktas som en ren uppdatering av mitt tillstånd, en slags NO lektion om ni så vill. Jag arbetar sedan en vecka tillbak som redaktör och inslagsproducent för Faddergalan som skall gå i TV4 den 13 december. Mer än så är jag inte av kontraktsmässiga skäl berättigad att avslöja. Doch slog det mig att det finns ett kort och ytterst bra tips som min rådande possition påmint mig om. När du jobbar med en redaktion så kommer du för eller senare att få direkt eller indirekt tillgång till kända människors kontaktuppgifter. Spara dessa på ett organiserat och för dig privat ställe som om det vore guld! Det är nämligen guld. Det kan ta skit mycket tid och energi att skrota rätt på diverse kändisnummer och dom som sitter på tunga telefonböcker kan också tilldelas en egendomlig status. Även om dom inte i övrigt gjort något utöver att vara en mediaknegare i mängden av mediaknegare. Du skall sedan för allt i världen inte ställa dig på SPYbar och skryta med din dignande kontaktskatt, det är det töntigaste som finns. Inte heller ska du bussringa till Magnus Uggla på fyllan även om det är kul. Listan skall du hålla helt proffesionell, helst inte ens blanda fritt i telefonboken. Helt plötsligt har du råkat skicka ett massmeil till alla kändisar i hela Sverige där du upplyser om att Korpen matchen på gärdet i helgen är inställd när du bara skulle skicka till grabbarna i atomvinter eller vad ditt korplag nu råkar heta. Kicki Danielsson kommer att skriva tillbaka och undra vad som står på, alla andra kommer att hata dig.