måndag 13 oktober 2008

Kontroll

Oundvikligen kommer du under din klättring uppåt i mediahierarkin att springa på oräkneliga personer som enkelt kan diagnostiseras kontrollfreak. Problemet är att dessa personer har en obehaglig tendens att vara samma personer som sitter och beslutar om precis allt som rör ditt projekt eller din produktion. Av detta kan vi genast dra ett antal slutsatser. Att vara besatt av att ha kontroll över minsta lilla detalj eller att ha ett starkt kontrollbehov är ett naturlig karriärsverktyg. Det finns en regel som säger att om man hela tiden gör anspråk på större ansvar och djupare engagemang så får man också det. Det bidrar ju naturligtvis också till den allmänna fliten i utförandet av arbetet vad än det må vara vilket även det skulle kunna förklara varför kontrollmänniskor oftare än andra hamnar i beslutsfattande ställning. För eller senare. Dom har nog förmodligen bättre koll på fasta värden än andra vilket inte på något sätt betyder att dom har dom bästa idéerna. Med fasta värden menar jag allting som en mänsklig hjärna kan lära sig att hantera utan att själv behöva skapa något nytt. Utan att ha riktig koll själv gissar jag att dessa funktioner sitter i höger hjärnhalva. Det kan ni googla om ni tycker att det är viktigt.
Ett kontrollbehov är som ju själva ordet antyder ett upplevt behov. Om behovet inte uppfylls bildas frustration och obehag. Lite som kaffe fast med fler bottnar. Vi lever ständigt omringade av kontrollmissbrukare i vår vardag. Både privat och professionellt. Oftast uppstår inga problem. Ett av undantagen är i en kreativ process där du är kreatör och kontrollgangstern lika kreativ som en back läskedryck. Om du jobbar sida vid sida med läskbacken kommer du, i synnerhet efter att ha läst kromkorven, att kunna manövrera ut personen. Är läskbacken däremot i beslutsfattande ställning ovanför dig blir det genast lite tuffare.
Kontrollbehov bygger i grund och botten på osäkerhet. Det är alltså inte aktuellt att försöka smickra någon med att dom har ett grymt kontrollbehov trots den uppenbara framgångsfaktorn. Det du måste göra är att signalera att du har insett att löpande uppdateringar och kontinuerliga avstämningar är uppskattade. Du kan i regel undvika konfrontationer om du smeker medhårs, rullar över på rygg och spelar snäll hund. Samtidigt vill ju du förverkliga dig själv och pröva dina vingar. Det gäller här att släppa in kontrollfreaket i kontrollrummet av din hjärna. Det låter flummigt. Du sätter personen vid spakarna till den galna maskin som är din kreativitet och säger ”Look what this baby can do!”
Det finns så vitt jag vet inget vettigare sätt att beskriva metoden. Släpp in de andra och visa tydligt vad du är kapabel till. Låt sedan de som jobbar med att ta beslut ta besluten och gräm dig inte om dom tar ett pissdåligt beslut. Du har inget att förlora på att överleverera så länge du visar att du kan anpassa din nivå till de satta förutsättningarna. I början av ett projekt är det märkligt nog bra att spruta ur sig idéer och kreativt nytänk men en bit in så händer det något. Svångremmar dras åt, budgetar uppdagas, exekutiva producenter blir nervösa och helt plötsligt är det känslan för hur man polerar upp lystern en gnutta på förra säsongens säkra kort som är hårdvaluta. Detta beror ju uteslutande på att det inte finns någon säljkultur i produktionsledet av mediabranschen. Lika säljtekniskt virtuosa som mediasäljarna är, lika primitiva är utvecklarna, producenterna, projektledarna, och cheferna som skall få produkten tillverkad. Du som är trogen läsare av kromkorven vet ju redan varför det förhåller sig på detta vis. Säljarna är stjärnorna som det investeras pengar i därför att det är dom som genererar de stora inkomsterna. Lustigt nog ses inte alla som på ett eller annat sätt säljer idéer som säljare. När ett program är beställt och kanalen har tryckt på knappen så följs ju detta av en ofta lång och utdragen process som består i att producera det hela. Här krävs gigantiska mängder säljteknisk kommunikation som ofta inte finns. Under min tid på STRIX programutveckling skickades jag ut till kanalerna på så kallade pitchar. En pitch är när man rent krasst försöker sälja ett teveformat till en kanal. En sådan affär är värd allt från ett par hundra tusen till flera miljoner. Ändå har dom som utför pitchar sällan någon formell säljträning i ryggen alls. Ingen annan bransch kan stoltsera med en lika ignorant och ineffektiv approach till säljteknik.

Inga kommentarer: