Redigeringen, den sista utputsen

Även om du inte har tänkt dig att du skall arbeta som redigerare så är det viktigt att du sätter dig in i redigerarens hantverk, hafsverk och oftast också huvudvärk. Det är nämligen i redigeringen som många av produktionens blunders förväntas bli putsade till skinande krom. Inte sällan hör man stressade inslagsproducenter eller fotografer som i sin iver att släta över det faktum att ingen brydde sig om att ta reda på när solen gick ned, och till följd står i bäckmörker med ett halvfärdigt material säga: Äh, det fixar dom i redigeringen! Det är alltså inte helt tacksamt att vara redigerare varje dag i veckan. Trots att det funkar lite som i det ovan nämnda exemplet i vissa fall så råder jag er att försöka undvika den jargongen. Istället är det en utmärkt idé att försöka hänga ut i en redigering, lära sig vad redigeraren väljer att highlighta och vad som åker i papperskorgen. Det skulle kunna liknas vid en intensivkurs i teve produktion. Att förstå hur man i redigeringen jobbar med det inspelade materialet är att förstå hela produktionen. Plötsligt inser man varför en duktig fotograf är duktig och varför en rutinerad inslagsproducent bara behöver jobba hälften så mycket som en orutinerad, och fortfarande få bättre resultat. Genom att skaffa dig en bred förståelse för hela produktionen kommer du automatiskt att signalera att du är redo för mer ansvar vilket ju innebär högre lön och bättre jobb. Vad är det då som är så otroligt spännande med att redigera och framför allt, hur putsar man bäst en skitkorv i redigeringen?
När jag och Henke Eriksson började jobba med Kändiskåt på BIG TV förväntades vi vara insatta i redigeringskonsten vilket vi ju givetvis inte var. Vi var å andra sidan inte helt dumma i huvudet heller så med min känsla för logik och Henkes tekniska besatthet var vi snart uppe i styrfart. En insikt som snabbt etablerades var att mycket hänger på rytm. Att ha rytmkänsla är en sanslös fördel för en redigerare. Man bör alltså egentligen redan under inspelningen ha en känsla av hur inslaget eller scenen skall musikläggas. Är det stompig funk, tung hip hop, hissmusik eller Iggy Pop? Känslan är avgörande för hur du väljer att filma, rama, röra kameran och i slutändan klippa. Om den rytmiska tanken förmedlas från producenten hela vägen ned till redigeringen så kan man alltid luta sig mot en tight och stabilt form när man är färdig. Tyvärr så händer detta allt för sällan och oftast finns det varken tid eller ambition för att förmedla den musikaliska visionen. Det gör det inte mindre proffsigt av dig att tänka på det. När man väl har hittat rytmen man vill använda sig av gäller det ju att hitta bilder och prat som på ett önskvärt sätt berättar det som skall berättas. Detta kan ju låta som en självklarhet men du skall se att denna till synes enkla uppgift kantas av konstanta luckor. Först och främst är det inte ovanligt att det finns en ogenomtränglig diffushet kring vad det egentligen är som skall berättas och då kan det ju vara svårt att hitta bilder till det. Har man rett ut det eller fyllt i luckorna från höften kan ju materialet bjuda på allt från ljudproblem till avsaknad av klippbilder som sätter redigeraren på pottan och tvingar denne att uppfinna hjulet och trolla med knäna för att det skall framgå vad som menas. Filip och Fredrik använder sig ofta av en speciel teknik för att redigera sitt material. deras redigerare har blivit smått geniförklarade för att dom med sin respektlöshet inför traditionens ok etablerat en stil som känns rebellisk och punkigt cool. Det är jumpcuts (dvs när man klipper bort dialog ur en rörlig bild utan att lägga en döljande klippbild med följden att det känns som om den som talar rycker till eller förflyttar sig på en hundradels sekund) och meta TV (dvs när man presenterar det tidigare bannlysta förhållandet bakomkameran. Man kan skämta om att inslagsproducenten är full eller ta med när man sätter mikrofon på sina intervjuoffer) blandat med obefogade grafiska inlägg som snarare förvirrar än hjälper tittaren att förstå. Anledningen till att just Filip och Fredrik kommer undan med bravur tror jag består i att dom är så tydliga med vad dom vill berätta att materialet inte behöver rollas i fernissa. Det är mötet och spontaniteten i situationerna som står i fokus och då kan man unna sig att klippa respektlöst. Det bör här ha framgått att deras redigerare har befunnit sig i en mycket privilegierad situation. De allra flesta måste vara betydligt kreativare än så för att få ihop materialet till något som folk kan tänkas titta på. Tack och lov finns det några generella knep och dom har ni i nästa inlägg.