REGI

VILL DU BLI REGISSERAD AV DEN HÄR MANNEN?
Det finns förmodligen ingen del av mediabranschen som är så svår att lära sig om man inte redan från början är utrustad med en viss förståelse för det mänskliga psyket samt en medfödd säljteknik. Att regissera någon annan att leverera din vision kräver mycket i form av social talang, empati, tydlighet och inte minst pondus. Det viktigaste är att du själv har en jävligt tydlig bild av vad du vill åstadkomma. Jag använder gärna kraftuttryck här för att förstärka vikten av påståendet. Först när du vet vad du vill ha ut av en scen eller en synk kan du utstråla den pondus och självsäkerhet som krävs för att den du försöker regissera skall slappna av, sänka garden och ge dig sitt förtroende. Förtroende är allt. Har du en människas förtroende kan du i princip instruera henne att göra vad som helst utan att bli ifrågasatt. Henke Eriksson som är flitigt exemplifierad i den här bloggen har ett fenomenalt sätt att sätta sig i respekt i just synksammanhang. När man jobbar med reality så kommer man oundvikligen att konfronteras med människor som inte besitter någon mediavana alls. Henke satte snabbt deras mänskliga försvarsmekanismer ur spel genom att belysa den enorma betydelsen av deras insats. ”Utan den här synken så blir det i princip inget program!” Sedan lät han dom treva sig fram med ganska vaga instruktioner om vad han förväntade sig. Under tiden ställde han torra frågor och tittade ned i sina papper. När de hade blivit lite svettiga av hans kalla approach tittade han plötsligt upp och sa, -OK, det här funkar inte riktigt, jag vill att du säger så här! Varpå han lade hela och ganska bisarra meningar i munnen på dom. Utan att tveka rapade dom upp exakta kopior av allt som Henke sa åt dom att säga. När dom inte levde sig in tillräckligt kom från Henkes läppar ett klassiskt, -Mmm, skitbra men vi måste ha en version där du stirrar på mig och ser skitchockad ut också, varsågod, det rullar. Man kan kanske spekulera i att Henkes registil slash härskarteknik har styrkan att den får personen att känna sig fri från eget ansvar. Man vallas in i den trygga känslan att man är regissörens verktyg och att allt man gör och säger ligger helt på regissören att motivera och stå upp för. Detta är korrekt om man syftar på regissörens arbetsgivare men man glömmer ofta bort att alla förhoppningsvis miljontals tevetittare inte har en aning om vem regissören är eller att han ens existerar. Tipset, för det är ju ett tips, går alltså ut på att du genom att valla in dina offer i illusionen att du i egenskap av regissör tar på dig hela ansvaret för allt som personen gör och på så sätt hjälper personen att bryta ned hämningar och självkritiska tendenser. Det finns inget utrymme för diplomati om du utövar den här tekniken. Du kan inte säga, -eller vad tycker du? Du skall inte formulera dig vagt i stil med ”jag tror” eller ”vi kanske skulle” överhuvudtaget. Allt du säger måste vara formulerat som vattentäta självklarheter annars spricker illusionen och personen som du försöker forma hittar tillbaka till sin förödande självbevarelsedrift.