In på djupet av rävens spel

Det är först när man försöker sig på att lära ut något som man blir tvungen att ta reda på vad man egentligen vet. Jag har, inser jag när jag sitter och skriver helt planlöst och utan någon som helst resurch, ganska mycket kunskap som jag knappt kände till själv. Det kan inte sägas var fallet när jag ombads programleda en munspelsskola i sju avsnitt till UR akademins serie om att lära sig musik. Visst kunde jag spela munspel så det visslade om det men det hade jag ju lärt mig genom att nöta och luta mig på mitt gehör och min känsla. Helt plötsligt förväntades jag berätta för oändligt många människor med märkliga teve-vanor (måndags nätter 01:00 eller liknande) hur jag faktiskt bar mig åt, in i minsta detalj. Det första jag gjorde var att försöka förmå UR akademin att döpa om programmet till ”Spela bluesmunspel på gehör”. Det lät flummigare och lämnade mer utrymme åt mindre etablerade undervisningsmetoder. Dom gick med på förlikningen "Blues på munspel". Fair enought! Sen var det bara för mig att spela samtidigt som jag för första gången aktivt bröt ner de olika momenten och försökte lista ut vad det var läpparna och tungan gjorde.
Behöver jag säga att den som lärde sig mest av munspelsprogrammet var jag själv?
Blues på munspel blev mycket populär och än idag är det den överlägset vanligaste anledningen till att folk stannar mig på stan. Det man kan lära sig av denna lilla anekdot är dock det viktiga i sammanhanget. Det finns i alla människor en rad tillsynes opraktiska beteendemönster och psykologiska kvarnstenar som vi tvingas bära runt på. En av dessa är vår förmåga att alltid göra det enkelt för oss och ta saker för givet. Det hindrar oss nämligen från att komma till den punkt när vi kan utvecklas och gå vidare. Bli ännu bättre. Man brukar ibland tala om att en persons går från att vara omedvetet inkompetent till att bli medvetet inkompetent och först då inser att det behövs träning eller utbildning för att nå målet. Jag kan med facit i hand säga att jag var svårt omedveten om min inkompetens som munspelsinstruktör när jag tackade ja till uppdraget. Jag blev mycket snabbt medveten om mina brister och skaffade mig kött på benen. Jag fick ju hjälp i form av konkret press men det är viktigt att på eget initiativ försöka omvandla sina kunskaper till medveten kompetens. Det bygger självförtroende och status kring din person och du kan ge svar som alla förstår att tolka.
Som kreatör inom media är det ofta mycket svårt att åstadkomma det jag precis vurmat för, att bli varse vad det är man gör och varför. Yrket är för invecklat och komplicerat, framgången upphängd på osynliga och mycket sköra små trådar. Ofta kan inte ens den eller de som skapat något förklara vad det var i själva utförandet som gjorde att det blev succé eller flopp. Var det formatet, val av programledare, vinjett musiken, slotten, den skicklige inslagsproducenten, den genialiske redigeraren? Det enda vi kan utgå ifrån är att oavsett om det var en ensam hjälte eller resultatet av en gemensam insats så har någon i kretsloppet av kreatörer upplevt att dom har fått putsa en skitkorv och gjort det antingen bra eller dåligt. Man kan inte bara ta det gamla uttrycket ”en organisation är bara så bra som den svagaste länken” och applicera det på mediabranschen. I synnerhet inte produktioner. Producenten och redigeringen är dom överlägset känsligaste posterna. Efter det kommer inslagsproducenten. Här skulle jag egentligen behöva ett träd med redaktionens olika grenar men ni får vänta på boken.

I precis alla olika led av produktionen kan det ha nässlat sig in rötägg och beroende av vad dom gör kommer deras inkompetens att påverka slutresultatet på olika sätt. På BIGTV så ägde jag och Henke hela den absurda pyramiden själva med det kan jag säga här och nu, är inte en situation som du troligtvis springer på. Istället sitter en producent och en kanalpamp och pratar ihop sig om det grova ramverket. Producenten förmedlar härefter den gemensamma visionen till sin redaktion. Redan här kan det gå käpprätt åt pipan om producenten inte är duktig på att måla upp denna vision så att alla får samma bild. Kreativa människor bär ju som bekant runt på ganska mycket egna idéer som dom vill förverkliga och är producenten otydlig så kan det bli en riktig soppa. Dessutom finns det inte sällan kommersiella krafter i form av annonsörer eller finansiärer. En dålig projektledare och ett gäng usla resurchers gör att stämningen påverkas negativt men kan enligt min mening inte förstöra en hel produktion.
Om man liknar en produktion vid en människokropp så är producenten munnen som äter upp alla förutsättningar, budget, format, projektplan. Sedan spjälkas allt detta av redaktionen som får gestalta magsäck och tarmsystem för att sedan i slutändan komma ut ur slutdestinationen, redigeringen. Nu sitter kanske någon redigerare och tycker att det är orättvist att kalla hans arbetsplats för produktionens rövhål och i så fall ber jag om ursäkt. Liknelsen var för bra och tydlig för att nonchaleras. Alla i redaktionen har alltså olika betydelse för slutresultatet och klantar sig någon så är det upp till någon annan att putsa lite extra. Inte sällan är denna någon en man eller kvinna med tidsbrist i en AVIDredigering. Det är egentligen inte det minsta märkligt att det inte görs mer bra teve i världen när man tänker efter. Inte heller är det konstigt att begåvade redigerare tjänar duktigt med stålar och har en tendens att åldras väldigt snabbt.
Om vi förutsätter att du är eller ämnar bli en del av en produktion så kommer här ett litet tipps. Eftersom alla någonstans i sitt inre vet hur svårt det är att sätta fingret på vad som fick en produktion att floppa eller lyckas är det viktigt att du under hela produktionen distanserar dig från det som känns dåligt och närmar dig det som känns bra. Du pratar mer med dom som är grymma än dom som känns puckade. Du försöker med subtila små medel att bli associerad med framgångsrika delar av produktionen och samtidigt gör du lika subtilt gällande att du har identifierat dess svagheter. Mycket kvalificerat skitsnack med andra ord. Glöm aldrig bort att du inte får gå för långt, det är lätt hänt när du märker att det funkar. Anamma den gamla visdomen ”säg aldrig något om någon som du inte kan säga i deras ansikte”. Du vill inte bli en uppenbar skitsnackare, det undergräver din lojalitet. Resultatet av ovan nämnda kampanjen blir att du sannolikt får ökat förtroende, fortsatt engagemang och i den bästa av världar blir befordrad till en roligare och bättre betald tjänst.